måndag 13 oktober 2008

Vänskap

Ja, det är vad mitt inlägg ska handla om... Funderar på hur ens bästa kompis plötsligt blir aggressiv och söker efter saker att bråka om. Ställer för höga krav på en och rent av är okänslig mot vilka personer man umgås med och vem man är ihop med, allt ska kommenteras och kämpas emot. Hur kan man vara så egocentrisk?
Sen avsluta en vänskap på ett sådant vis, egentligen helt utan anledning, på grund av ett löjligt bråk som man själv startade helt utan anledning. Det går över mitt förstånd. Tycker det är sjukt, har uppenbarliga problem om man avslutar en vänskap på ett sådant respektlöst vis, trots att man ställt upp så många gånger.
Ja, förlåter vännen, tar den tillbaka, och sen plötsligt slår vännen ifrån sig allt och börjar bråka och anklagar en att inte ge vännen tillräckligt mycket uppmärksamhet! Blir förbannad och ledsen när jag tänker på det, fy fan!
Undrar vem som känner sig träffad, jag vet att du läser detta, känner dig allt för väl vid det här laget. Vi hade kunnat ha jättekul tillsammans, om vi respekterat varandra och haft tålamod och inte blåst upp sig så lätt. Ja, jag såg fram emot det jättemycket, det gjorde jag verkligen inte, synd att du är så fixerad av att hävda dig själv och visa upp din ståndpunkt i allt, oavsett hur respektlöst det är. Vem jag umgås med och inte umgås med är min sak, trodde vi respekterade det, trodde också vi kunde ha kul och skoja tillsammans utan att det skulle bli några större problem kring det.
Jag förstod faktiskt aldrig vart problemet låg, jag visste att saker i ditt liv var jobbiga, men när allt verkar fixa sig... ställer frågan till dig nu, vad tjänade du på det? Vad tjänade du egentligen på det? Kanske var det vad du ville... Jag kan säga att jag tjänade ingenting på det, jag förlorade en väldigt bra vän, en som var rolig att umgås med, en man kunde prata med om vad som helst och skoja med... det är vad jag förlorade, men någon bråkstake är inte något som jag saknar. Uppmuntra dina goda sidor istället för att leva efter dina dåliga, för i slutänden så är alla bortförklaringar och ursäkter ovestäntliga, för då for du så det du skördat, och det kanske inte blir något alls... du förstår du hur ensam du blivit...

Inga kommentarer: